patriciadelcarmen

Jag och J har börjat och ses igen men åter igen så har vi hamnat i ovisshet.
Jag vet inte om jag klarar av det.

När jag ligger i hans famn så kan jag inte låta bli o känna mig så förälskad men samtidigt så blir jag så otroligt rädd för att bli sårad av honom igen.

Min sorg är som bortblåst men ärren finns ju kvar.
Och jag är livrädd för att bli krossad åter igen.

Jag kan inte låta bli att skydda mig och försöka påminna mig om sorgen du gav mig. Men jag vet oxo att jag har sårat dig men på nåt sätt så vill jag att vi ska försöka gå vidare tillsammans
för när dagen blir kväll så vet jag att du är den jag alltid vill vakna upp med.

Vi spelar inga spel utan vi kan väl ist ge 100 % av oss till varandra?