patriciadelcarmen

Mitt liv är en falsk illusion...
lycka , vem fan förtjänar den egentligen? inte e lyckan till för mig,  Fånga lyckan! Så säger en jävla massa människor men alltså tro mig, jag klagar inte utan jag säger bara det faktum att alla kan vi inte vara lyckliga.

Jag trodde att jag var lycklig för ett tag sen, jag förlovade mig och planerade bröllop , blev bonusmamma och ah allt var väl frid o fröjd i början men nu börjar jag sakta men säkert o förstå varför jag skulle ha undvikit denna situation... men jag var korkad nog så jag försökte inbilla mig att den här gången skulle det bli bra men ack så jävla fel jag hade.

Jag försöker att intala mig att det här kommer att lösa sig men jag vet innerst inne att det inte kommer att gå i längden...
Så vad är problemet undrar ni..... ja lång historia... men iaf i slutändan så ger relationen mig bara rädsla , oro och sorg...
gråter när jag duschar och resten av dagen så ignorerar jag problemen.
Jag älskar honom så att det gör ont men det är väl inte meningen att vi dra ner varandra i skiten+ Det är väl meningen att vi ska lyfta upp varandra? Snart finns det inte du och jag längre för jag börjar sakta men säkert inse att vi vill helt olika saker med livet....


helt andra saker.....

jag måste slå mig fri men jag är rädd för att jag ska sakna dig för jag älskar ju dig mer än livet.