patriciadelcarmen

likt dimman så försvinner jag bit för bit.
Det andas inom mig och sorgen äter upp mig... bit för bit...

Kärlek ska inte göra ont och kärlek ska vara fin, min kärlek iallafall.

Jag vet att du kan så mycket bättre och jag älskar det som du har visat mig men då har du ju en annan sida oxo och den är inte så vidare trevlig.

Sorgen får mig att falla ihop.... jag vill vakna upp varje morgon och bara förstå att allt inte är verkligt.
Men det här är verklighet och jag vet inte hur länge till jag orkar...

Mitt tålamod börjar sakta men säkert att rinna ut och dina ord sårar mig.
Varför jag accepterar att du snäser av mig och kallar mig för dum i huvudet är pågrund av att jag kan förstå din sorg och din ångest men det ger dig inte rätten att såra mig.

Jag älskar dig janne men om det ska fortsätta att vara såhär mellan oss , att jag helatiden ska passa mig för att säga fel sak och vara en slags boxningspåse så vet jag inte om jag vill vakna vid din sida nåt mer.

Det måste bli en förändring för jag vet att jag vill vara din tjej och jag vet att jag älskar dig. Det jag är osäker på är om du verkligen älskar mig för om du älskar mig ska du väl vara rädd om mig?

Jag kanske verkar tuff och hård men jag är motsattsen, jag är en liten flicka som behöver kärlek och ömhet.
Jag är skör och jag behöver höra att jjag är bra och söt. Jag behöver pussar och kramar och jag behöver framför allt ömhet....

Jag vill inte vara ledsen och hoppas på att det ska bli bra , att du ska bli bra igen...
Jag önskar att du var snäll med mig och behandlade mig lika bra som du gjorde i början.
Just nu känns det bara  som att jag är i vägen och som att jag får dig att bli arg.....

Jag älskar dig av hela mitt hjärta och det gör så ont att se dig må dåligt. Men jag vill inte må dåligt så snälla försök att behandla mig så som jag förtjänar och så behandlar jag dig likadant.


Puss Patricia