patriciadelcarmen

jag har smärta i min mage och jag sköter inte min operation...
Jag har tappat greppet helt och hållet.
Jag har på nåt sätt skapat så många problem och jag har inte tålamod att hantera dom just nu.
Jag vet vad jag måste göra och vad jag vill men dock känns det som en lång väg...
Jag vill ju egentligen inte göra det här själv... Jag vill be om stöd men jag sjunker inte ner i din nivån så jag leker stark även fast jag gråter på dagarna som ett litet barn.

Men tro inte att jag är olycklig, tro inte att jag gråter för att jag är ledsen för så är det inte.
Jag gråter för att mina hormoner är rätt käpp åt helvete och för att jag sakta men säkert håller på att bli knäpp av alla jävla problem som jag helt plötsligt måste ta hand om.
Egentligen skulle jag bara vilja flytta från piteå och börja om.....

jag har inte tålamod med nåt längre.... ge er iväg och lev erat liv så lever jag mitt liv :)



Jag minns när jag tappade mitt förstånd och det var nånting så härligt med det...
Känslorna var som ett eko och dom hade ett ansikte...

Sen efter ett tag så blev jag okontaktbar men d var inte för att jag inte visste bättre, jag visste bara för mycket!
Gör det mig galen?? förmodligen...

Och jag hoppas att ni har time of youre life...
men jag säger en sak bara,.. tänk alltid för er, alltid 2 gånger om ,när ni ska ha en relation med mig...
det är mitt råd till er...

Så förklara för mig vem du tror att du är?
Haha bless youre soul... du tror verkligen att du är i kontroll...
Jag gör dig galen precis som du gör mig galen.


Förmodligen kommer jag att göra precis som jag vill och jag kommer bara ihåg vem jag ville vara sen jag var liten... tyckte om roliga saker och ville ha ett positivt liv men istället blev jag galen och gjorde dig galen på kuppen.....

Men vem har sagt att livet ska vara bra?
Vem har sagt att man alltid får det man vill ha?


Livet är min glädje och felicia är mitt allt och jag älskar kärleken som jag har för hela min familj.
Jag kommer förmodligen alltid att hamna i konstiga situationer och jag kommer förmodligen alltid att gråta mig genom livet... men gör det mig galen???...